Fan vilken dag jag hade igår!!! :O

Dagen började med mensvärk där jag legat hela natten typ i fosterställning för att det gjorde så ont, fortsatte med att jag var tvungen att springa ut mitt i min frukost för att hjälpa mamma och en vän till familjen att komma loss där dem kört fast och skulle till jobbet. När det var klart och jag skulle kliva ut ur bilen halkade jag och slog i rygg och rumpa, och klarade tur nog huvudet med bara några millimeter. Vilket gjorde båda mamma och vännen att bli alldeles vettskrämda hur nära det hade varit att jag slog i bakhuvudet i "nedre dörrkarmen" på bilen (vet inte hur vad det kallas xD).

Ca 40 min senare låg jag i ett jättedike med en bil som tur nog inte voltade iaf. Fick sparka upp bildörren för att komma ut och det första jag går när jag kommer ut ur bilen är att jag halkar. Tur nog välte bilen iaf inte på mig medan jag var på väg ut, men däremot halkade jag nog en tiotal gånger till innan jag kom upp ur krondiket.
Mina händer skakade så mycket så jag kunde knappt ringa efter hämtning av en studiekamrat, och sen till pappa om vad jag skulle göra. För jag kunde knappt tänka själv.

Blev hämtad ca tio min senare av en studiekamrat och satt sen i ett skaktillstånd hela vägen till Gävle. När vi kommit halvvägs upptäcker jag att mobilen ligger kvar i den olåsta bilen (pappa hade sagt åt mig att jag skulle låsa bilen när jag pratade med honom bara några min, men det var glömt direkt efteråt ;P), fyllt synlig men det var för sent att vända.
När jag fick låna min studiekamrats mobil för att ringa mamma som jag inte fått tag på tidigare, skakade mina händer så mycket att jag tappade den och den åkte in under mitt säte, och jag hade fortfarande inte lyckats prata med mamma, bara skickat ett sms att hon skulle ringa mig på den mobilen. När mamma själv ringde ca en timme senare hade jag fortfarande inte lyckats hitta den och jag blev då panikslagen då jag kunde tänka mig hur orolig hon skulle bli när jag inte svarade efter att hänvisat till ett annat mobilnummer. Efter att hon ringt tre gånger får jag tillslut upp den och lyckas prata med henne, och hon hade blivit orolig men blev nu lugnad när hon fick höra från mig :)

När vi väl kom till Gävle blev vi fem min sena till första lektionen av två, och jag kommer inte ihåg ett enda ord som läraren sa på den lektionen. Jag fattade inte heller ens vad han pratade om så jag kunde knappt anteckna heller.
Menmen tur att det var introduktionsdag, eftersom det var första dagen på den nya kursen :/

När jag sen kom hem på kvällen åkte pappa och två vänner till familjen för att se om dem kunde få upp den, men det visade sig att det inte gick då det var kolsvart och alltför trafikerat. Vi blev då istället tvugna att anlita bärgningshjälp för att få upp bilen.
När bärgarn senare på kvällen kom med min bil såg den mer ut som en gigantisk snöboll, och jag blev 1500 spänn fattigare :'(

Men både jag och bilen har iaf inte fått en enda skråma från den här lilla händelsen, som jag aldrig vill göra om! Men hela dagen idag har jag knappt kunnat röra mig för att jag är öm och har ont i hela kroppen som om jag skulle ha träningsvärk. Vet inte säkert hur jag kunnat få det men det måste ha varit för att jag satt hela vägen till Gävle och spände mig för att jag var så chockad.

Men det var nog den värsta dagen i mitt liv! Undrar om det var ett tecken från Gud att jag skulle ha ringt mig sjuk igår och inte ens gått upp ur sängen? Nästa gång jag har en sån dålig morgon stannar jag hemma!


PS. Fan vad jag hatar vintern!